Jag skriver på en annan blogg just nu.
En blogg som bara är för mig.

Jag har inte längre Snickaren i mitt liv.
Det gör så ofattbart ont att jag inte orkar något just nu.

Lämnar liksom bort allt annat för att fokusera på mig själv.

Jag sitter fast, och jag kommer ingenstans.
Jag får höra saker hela tiden från olika håll som jag inte vet hur jag ska ställa mig till.

Det enda som jag vet är att jag orkar inte ha det såhär…

Supernice.

Kompis, det går bra nu…

Ska iväg på möte med nye chefen H och tänkte springa förbi någon av SöderTöserna innan och dricka lite kaffe, då de all bor inom 3 minuter från nya jobbet.
Därefter bär det av hem till Snickaren för en hemmakväll med mys och lite skratt.
Känner att jag behöver skratta lite, och hoppas han kan få mig att göra det.

Åh, nu har hösten börjat komma igång på allvar.
Var ute och sprang med Springpojken igår, klarade 4,2 km av 5 – inte illa pinkat för att vara första riktiga passet för den här säsongen.
Ska ut imorgon igen och sen kör jag en egen runda på Fredag morgon innan jobbet.

Ska vara ute på Infra resten av veckan och bossa över massa servis, däribland min älskade LB som fick jobb idag (Duktige, fine LB! *kärlek*) och ska stå i en bar och hälla upp öl.
Måste kolla att kostymen fortfarande passar, stryka skjortor och putsa upp mina skor och komma ihåg att imorgon klockan 16 är det möte på kontoret om allting som ska hända och ske dessa 3 dagar.

Och, just det.
Har slutat röka för 3 timmar sedan.
Mår sådär, va?

Jag tänker inte på något särskilt.
Jag tänker samtidigt på allt.
Jag känner ingenting.
Jag förlamas av alla känslor inuti.

Nej, nu ska jag ta itu med att tända lite levande ljus och dra på en film.

Det låter kanske konstigt efter det jag precis skrivit, men jag har kommit fram till:
Jag är väldigt lycklig inuti.

Men nu har det snurrat runt massor och saker har ändrats, nytt jobb, officiellt tillsammans med Snickaren och det är så många förändringar runt om så jag vet inte vart jag ska börja att berätta allt.

Så, jag gör som jag alltid gör – jag återkommer senare.

Kärlek,
Mian

Helt enkelt en perfekt semester med goda vänner!

Nu – tillbaks till verkligheten.
Och det ska bli väldigt skönt.

”Jag tänker på Dig…”
”Och jag på dig.”

Onsdagen – hemgångsdagen – kom till slut, och då jag lämnade skeppet igår vid 18.15, så kom jag ut i terminalen med en förhoppning att Snickaren skulle stå där. Inte för att jag vet vart jag ens fick den tanken från, men mina ögon letade efter honom och jag insåg ganska snabbt att det skulle bli tre dagar solo innan jag åker iväg på Lördag.

Tog bussen och tuben till MaPa i AIK-land där de överraskade med att vara så snälla och gulliga att skjutsa mig ut till H-by. Sen att de fick sprit och cigg och vin kanske hjälpte, vad vet jag?
I bilen så ringer telefonen och då jag ser att det är Snickarens nummer stannar hjärtat över 2 slag. Svarar och ringer sen tillbaks när jag är ensam hemma, men då är han upptagen och han ringer tillbaks efter en stund.
Han frågar om han får komma över, och eftersom han alltid är välkommen och jag var ganska nyfiken på vad han ville så kom han efter någon timme till Slottet.

Och vi pratade på om ditten och datten, och till slut ställer jag frågan: ”Varför är du här?”.
Och jag fick det svar jag ville ha…

Lagom Lycklig inuti.
Ganska Jättemassa Lycklig inuti…

Kärlek,
Mian